Idag har jag jag varit med och vårdat en pytteliten bebis, född i vecka 27! Oj så liten, överarmarna var knappt så stora som min tumme och fingarna knappt som en stoppnål! Huden var så tunn att den i princip var genomskinlig.

Ungefär så här såg min dag ut!

Jag känner att livet verkligen kan vara så skört. Denna lilla människa skulle lätt kunna dö om man vände ryggen åt. Visserligen kan man kanske inte gå runt och tänka så för att livet kan vara skört utan att man är en bebis och väger som en paket mjölk men det jag menar är att jag känner så mycket respekt för livet och för hur snabbt man kan förlora det.
Ju mer jag ser och möter ju mer vill jag lära mig så att jag kan bli en riktigt bra IVA-sjuksköterska. Det känns så himla bra att kunna hjälpa människor som är i behov av det.
Jag har två jättebra handledare som verkligen är superproffsiga! Så skönt!

När Julia kom hem från skolan så hade Bella fått upp grinden igen (grrrrrr) till hallen och tuggat sönder mitt nya fina skoställ! gahhhhh jag blir toooooooooookig på henne!
Så nu har Henrik skruvat fast en mojäng i väggen så att vi kan spänna fast grinden på ett bättre sätt. En dansk/svensk gårdshund är inte som andra.....suck....

Nu ska jag sätta mig och läsa på lite i min bibel


Ha en skön kväll!
Kram