timmar har jag ägnat åt att plugga idag....

Eftersom Henrik inte kom hem från jobbet idag var det min "tur" att gå med Alma på gympan. Nu kommer en svår bekännelse.... men det är faktiskt så tråkigt att sitta där!
Ja nu har jag sagt det och jag känner mig som en usel mamma bara för att jag känner så. Borde man inte tycka att det som barnen gör alltid är jättekul och få sitta på bänken och le så att nästan huvudet delar sig på mitten?
Missförstå inte nu utan jag tycker verkligen att Alma är duktig och har mycket god koordinationsförmåga och bra balans, men jag blir så himla stressad och uttråkad av allt det där som är runt omkring.
Är detta normalt???

Gympan börjar med en uppvärmning i form av en lek och därefter så är det VÄNTAN som gäller.
Idag har Alma fått hoppa 5 ggr på trapetsen och 3 chanser att få göra kullerbyttor. All annan tid går åt att vänta, putta lite på varandra, dra i rep och andra löst hängande saker och prata, prata, prata.....
Nu känner jag mig som häxan sur-tant men som sagt kan jag inte rå för det.

Hemma omkring fungerar det mesta ok förutom att Bella börjar bli tonåring! Kaxig, skäller och är framfusig och fräck. Hmmm nu behöver vi extra kraft åt fostran innan det går för långt!
Ja jag ska inte gnälla för jag har ju själv satt mig i den här situationen.

Det jag längtar efter nu är ..........julen!!!!

Ha det!