Ja idag var det dax. Vi träffade vår föreläsare och gick sedan in tillsammans på central operation där han hade en teoretisk genomgång av fria luftvägar (vi fick ju först byta om till såna coola op-kläder!)
Han pratade och visade och pratade och under tiden han satt gjorde det så fick jag en sån konstig tanke. Det kändes helt overkligt att jag satt där och ska lära mig
såna livsviktiga och svåra saker som att intubera för att rädda liv!
Men hallå!
Ni ser väl att det bara är jag Anne (jag tänkte att snart kommer de väl på att jag har smugit in på fel föreläsning!) och då tvivlar jag på att just jag ska klara av det för att alla andra verkar vara så himla mycket bättre och duktigare.

Men faktum kvarstår att han faktiskt helt seriöst verkade tycka att vi alla (och jag) var kompetenta nog för att få denna genomgång (visserligen är det narkospersonalen som söver och intuberar men vi som blivande IVA-personal måste ha en del kunskaper, eftersom vi kan hamna i situationer då vi måste handla snabbt för att fixa en fri luftväg på sin patient)
Efter den teoretiska genomgången så skulle vi få öva!
Det var skoj och svårt, men på tredje försöket lyckades jag faktiskt intubera övningsdockan!!! Tjoho......det kändes så bra!

På eftermiddagen fick vi en jättebra genomgång av "Prismaflex" dialysapparaten. För er som inte vet vad det är så är det en apparat som renar blodet när inte njurarna klarar av det själva. Det var intressant och spännande, känns oxå svårt men på ett annat sätt.

Imorgon ska vi till sjukhuset igen och göra A-HLR (avancerad hjärt och lungräddning) det ska bli intressant och skoj. Man kan aldrig få för mycket kunskaper!

Nu ska jag gå och träna på mitt dåliga självförtroende........

....och be en bön för att jag kommer att bli en duktig och kompetent IVA-sköterska